familjenfinis.blogg.se

För ett år sedan befann jag mig på förlossningen på KS. Klockan 22.20 blev vi inskrivna och efter en bra förlossning så föddes Alfred kl. 03.42. Drygt 5 timmar efter att vi kommit in. 

Den 2:a mars var den lille beräknad, men eftersom ingeting hade hänt så träffade vi barnmorskan som planerat. Efter att ha pratat en liten stund så tog bm kontakt med specialist mödravården på KS och dagen efter fick jag en tid för induktion (ställningstagande för igångsättning). 

 

På eftermiddagen så gick jag och hämtade Freja från förskolan och vi den tiden så hade jag ont när jag gick och mycket sammandragningar. Eftermiddagen och kvällen fortskred och jag hade fortsatta sammandragningar som jag hoppades skulle göra någon nytta. Vid 20-tiden eller kanske lite tidigare så började jag förstå att jag hade värkar på gång. Jag och Tobbe tänkte försöka se en film, men eftersom värkarna blev lite tätare och började göra ondare så gick jag mest runt i lägenheten. Vid 21-tiden så bestämde jag mig för att börja klocka värkarna och vid det läget kom värkarna med 2-6 minuters mellanrum som varade mellan 30-75 sekunder. Jag hoppade ner i badet och Tobbe fick ordna med logistiken (barnvakt till Freja som låg och sov) och ringa förlossningen. Kontakten med förlossningen gick inte som vi hade önskat, först fick Tobbe till svar att ringa 5 minuter senare, när han ringde tillbaka igen fick han svaret att det var fullt på förlossningen och att de skulle höra sig för hur de såg ut på de andra sjukhusen. Yterliggare 5 minuter senare ringde de tillbaka och vi fick höra att det var fullt i hela Stockholm, men att det skulle fixa ett rum till oss och att vi var välkomna in. Vid 22-tiden kom mina föräldrar hit och jag och Tobbe tog en taxi till förlossningen. 

 

 

Klockan 22.20 blev vi inskrivna på förlossningen. Vi blev väl mottagna och placerades direkt i förlossningsrum, där CTG-kurvan och hjärtljud mättes. När vi kom in till förlossningen så hade jag två värkar på tio minuter och dessutom fick vi reda på att jag var öppen 3 cm. Jag berättade att jag hade ett önskemål och det var att hinna få smärtlindring i tid. Narkosläkare ringdes ner och jag skulle tro att jag fick en epidrual runt 23.30, dessförinnan så använde jag mig av lustgas. Med hjälp av epidrualen så uppfattade jag förlossningen som behaglig och smärtan var helt klart hanterbar, nackdelen var att värkarna blev glesare och som barnmorskan sa "på dem här värkarna föder man inga barn". Vid klockan 01.40 så var jag öppen 4-5 cm så då såg barnmorskan till att ta hål på fosterhinnorna med förhoppning om att värkarna skulle öka. Värkarna ökade något, men blev inte tätare än två på tio minuter. Från det läget så provade jag att ligga på sidan för att öka trycket nedåt. Strax efter 3 så var vi överens om att förlossningen gick lite för långsamt, jag var då öppen 6 cm och fick en påfyllning av epiduralen. En stund senare sattes värkstimulerande dropp och jag fortsatte att ligga på sidan och vid det här läget blev värkarna hemska och varken epiduralen eller lustgasen fungerade. Efter att ha legat med hemska värkar i en kvart kom barnmorskan tillbaka och jag fick då reda på att jag var helt öppen och att det nu var dags att föda bebisen. Klockan 03.35 startade krystvärkarna och klockan 03.42 den 3 mars föddes vår fantastiska Alfred. En perfekt liten kille på 3925 gram och 50 cm lång.

 

Så var lillebrors babykorg på plats, babykorgen som funnits inom familjen/släkten sedan mormor föddes 1933. 

Mars är här och det blev således ingen februaribebis. Imorgon är den lille beräknad så jag kan bara hoppas att min lille pojke vill komma i tid. 

 

Snart är den här graviditeten över, vilket känns fantastiskt. Det ska bli skönt att få tillbaka min kropp, slippa må dåligt, slippa ha ont i kroppen, slippa spy titt som tätt och förhoppninngsvis sova lite bättre igen och framförallt få tillbaka ork och energi. Jag kan verkligen säga att jag längtar, det ska bli fantastiskt att träffa vår lilla prins. Jag undrar vad det är för en liten person som växt i min mage, om han är lik Freja till utseende eller personlighet, men jag räknar med att han är en egen liten person med egen vilja, personlighet och drömmar.  

 

Idag är det 7 (!!) dagar tills min lilla prins är beräknad, men jag hoppas att han är redo att mötavärlden den här veckan. Älskade lilla pojke ska du bli en februaribebis eller en marsbebis?

Idag var jag hos barnmorskan igen för att skriva en sammanfattning om graviditeten, prata om förra förlossningen samt kommande förlossning. Dessutom så tog vi några prover, lyssnade på bebisens hjärta, tog sf-måttet samt kollade hur bebisen låg. Bebisen ligger långt ner men huvudet är fortfarande ruckbart. Sf-måttet är fortfarande lågt, tror att det var 30 eller 31 cm och pulsen låg på 140. 

I måndags var det fyra veckor till bf och idag är det 26 dagar tills den lille är beräknad. Behöver jag säga att det känns bra? Nu känns det som att förlossningen kommer allt närmare och jag längtar efter att få upp min lille gosse på bröstet. Vi får se om den lille väljer att bli en februaribebis eller marsbebis, oavsett så är det inte allt för långt kvar.

 

Här hemma har vi sjukstuga med förkylning och feber, men jag försöker tänka positivt och tänker att det är bättre att vi är sjuka nu än när det är dags för förlossningen. 

 

 

Då var vi nyss hemkomna från TUL. Även det fjärde ultraljudet på lillebror såg bra ut, barnmorskan beräknade att vår lille prins idag väger 2496 gram. Vilket är fullt normalt och strax under medelkurvan. Så nu hoppas jag att förlossningen närmar sig, "bara" 4 1/2 vecka kvar till bf.

Idag är det 35 dagar tills den lille är beräknad, men jag hoppas verkligen att den lille är redo tidigare än så. Jag längtar så enormt mycket tills den här graviditeten är över. Det ska bli så fantastiskt att äntligen få träffa den lille, få upp honom på brösten, hålla honom och krama honom. Den lille har senaste veckan bytt rörelsemönster från att ha varit en väldigt lugn liten kille som buffat lite och sträckt på sig så har han senaste dagarna varit vaken allt mer och gjort betydligt större och kraftigare rörelser, tack och lov så låter han mina revben vara. 

 

Här hemma är vi förberedda inför den lilles ankomst, vi har det mesta klart och det mesta finns kvar efter Freja vilket är väldigt skönt, men en dubbelvagn behöver inhandlas.

 

Idag har jag även varit på MVC på en träff för omföderskor. Vi var 10 omföderskor som pratade om förväntningar/svårigheter med att få ett syskon, RS-virus och förlossningar. En bra träff helt enkelt och skönt att prata med andra i samma situation.

Idag var jag hos barnmorskan igen. Det mesta såg okej ut, men sf-måttet var fortfarande 29, vilket var lågt för att vara i v.34+3. Bm trodde att det berodde på att lillebror nu ligger långt ner med huvudet, men eftersom sf-måttet var lågt skickade hon en remiss för ett extra ultraljud. Lillens huvud är ruckbart, men inte rörligt. Dessutom så slog hans hjärta 148 slagit i minuten. 

 

Jag blev dessutom inbjuden till en grupp på måndag som var för omföderskor. Vilket ska bli roligt. :)

Idag var jag hos barnmorskan. Tog några tester, mätte livmodern, sf-måttet hade nu ökat till 29 (2 cm mer än senast). Vilket är normalt, men strax under medelkurvan. Allt tyder väl på att gossen i magen kommer att väga lite mindre än Freja när han föds, eftersom TUL i v.29+6 visade på att han vägde ca. 1400 gram vilket var 11% mindre än det förväntade..

Tiden går sakta framåt och idag är det 56 dagar kvar tills vår lilla prins är beräknad, men jag hoppas att den lilla väljer att titta ut lite snabbare än så. Jag skulle inte ha något emot att få en liten februaribebis. 

Igår var vi på tillväxtultraljud och fick titta på vår lilla kille (mestadels från konstiga vinklar eftersom barnmorskans uppgift var att beräkna den lilles vikt utifrån skallens diameter, bukens diameter och lårbenets längd). Det visade sig att lillkillen växer som han ska, hans beräknad vikt var 1401 gram, vilket var precis under medelkurvan. Vilket känns väldigt fint och det mest fantastiska var att se hans lilla hjärta slå. Idag har vi gått in i v.30+0 och har 69 dagar kvar till bf och jag längtar otroligt mycket tills den här graviditeten är över, men framförallt så längtar jag efter att få träffa dig min lilla prins och få upp dig på mitt bröst när förlossningen är avklarad. 

Idag har jag varit hos barnmorskan, vi pratade en massa, tog några prover, mätte magen och lyssnade på lillebrors hjärtslag. Dessutom så bokade vi in ett nytt läkarbesök på måndag. Det mesta såg okej ut, men det ska bli väldigt skönt att få se den lilla krabaten på måndag. 

 

I

 Idagsläget så har jag lyckats att gå upp 4kg och ligger strax under medelkurvan på sf-måttet. 

 

I tisdags gick jag in i v.29 och den sista trimestern. Idag är det "endast" 81 dagar kvar till bf. Jag och Tobbe var förberedda på att det skulle bli ytterligare en tuff graviditet och att jag antagligen skulle ha väldiga problem med hyperemesis (graviditetsillamående). Graviditeten har tyvärr blivit som vi föreställt oss, jag har inte mått så bra (även fast förra graviditeten var ännu värre), jag har haft/har problem med graviditetsillamående och varit väldigt orklös, men det värsta har nog för min del varit det här samvetet att hela tiden känna att jag "försakar" Freja eftersom jag inte klarar eller orkar att ta hand om henne och att vi inte kunnat lekt så mycket som hon har varit van med. Samvetet har tack och lov blivit bättre, jag har accepterat att det är så här, men nu sista 1,5 månaden så har det varit jobbigt att vi varit förkylda alla tre, vilket gjort att Tobbe inte klarat att ta det ansvaret som han tidigare hanterat så bra. Men nu hoppas jag att vi är påväg ur sjukstugan och att tiden fram till bf går i raketfart. 

 

I nästa vecka är det dags för ett besök hos barnmorskan och veckan därpå, två dagar före julafton ska vi på extra ultraljud för att se att vår lilla gosse har det bra i magen. 

Igår var det 3 månader (90 dagar/13 veckor) tills den lille är beräknad och jag kan bara säga att det känns bra. Jag hoppas att tiden fram tills mars går väldigt fort.