I förra veckan, njöt vi av att ha fina dagar tillsammans, alla tre, hela familjen. Till helgen hade vi en del besök, av Frejas mormor och morfar, farmor och farfar och även Tobbes kusin med flickvän. Frejas mormor och morfar överraskade oss med att ge henne en fin present, som jag tror kommer bli en favorit. Freja fick ett fint färgglatt babygym med många roliga leksaker. Hittills har babygymmet används några gånger och Freja visar redan prov på att både greppa olika saker samtidigt som hon gillar att slå på dom. Succé helt enkelt.
Idag blir vår älskade lilla Freja hela 3 veckor, i 21 dagar har vår lillis varit hos oss. Igår var min första dag själv med Freja och det känns minst sagt speciellt, jag ska försöka att njuta av varje sekund som vi har tillsammans. Tyvärr går dagarna lite för fort, när jag och Tobbe var hemma tillsammans så kändes det som att dagarna sprang ifrån oss och vi inte alls hann med så mycket som vi hoppades på och nu när jag är själv med Freja så känns det som att jag hinner med ännu mindre. Kanske är dags att prova bärselen och se om jag hinner med mer. Igår tog jag min första promenad ensam med Freja, det blev en promenad runt Lötsjön.
Annars är den "stora nyheten" att vår lilla tjej börjat använda napp, i söndags kväll fick vi henne att använda nappen första gången och under gårdagen så tog hon nappen under flera tillfällen. Nu hoppas jag att det leder till att Freja bara kommer att amma när hon är hungrig och inte amma vid varje tillfälle som hon vill snutta.
Idag blir vår älskade Freja 20 dagar. I 19 dagar har jag och Tobbe varit hemma och tagit hand om vår Lillis tillsammans, idag är det tyvärr slut på livet i bubblan. För en knapp timme sedan åkte Tobbe till jobbet och nu ligger vi här själva i sängen, Lillis sovande på mitt bröst och undrar hur vi ska klara oss utan att sakna ihjäl vår fina, Lillis pappa.
Idag har vår älskade Freja varit hos oss i 15 dagar. Tobbes pappadagar är över, men som tur är så har han tagit semester veckan ut. Så hela familjen får vara tillsammans hela veckan. Dagarna går tyvärr alldeles för fort, det känns som vi hinner med en promenad, amma och byta på Freja och äta god mat. Idag har vi varit hos BVC för första gången. Vi pratade lite och därefter vägdes och mättes vår lilla tjej och vår lilla tjej fortsätter att växa. Idag var hon 54,5 cm lång och vägde 4630 gram. En ökning med 300 gram på 8 dagar.
För 2 veckor sedan satt jag hemma i soffan med värkar. Jag hade vaknat upp med blödningar vid halv fem på morgonen och runt 6-tiden hade värkarna satt igång. Tobbe jobbade hemma under dagen, så hans uppgift under dagen blev att klocka värkarna. Första två timmarna så hade jag värkar var tionde minut, men redan vid 8-tiden hade jag värkar sjunde minut, men ibland så ofta som var femte minut. Blödningarna fortsatte under dagen och värkarna fortsatte. Vid ett par tillfällen under dagen så ringde vi in till förlossningen och vi fick svaret att allt var helt normalt och att vi kunde fortsätta att avvakta. Under dagen så blev smärtan i samband med värkarna allt smärtsammare och jobbigare att hantera. Jag tog en alvedon utan att känna någon skillnad samt att jag badade vid ett par tillfällen. Vid 14-tiden blev värkarna allt intensivare och smärtsammare och dessutom betydligt längre, nu var de flesta värkarna längre än 2-3 minuter. Vid 15.30 ringde vi till förlossningen igen, nu hade jag väldigt täta värkar och hade väldigt svårt att veta hur jag skulle hantera värkarna, det gjorde för ont att ligga, stå eller sitta. Från förlossningen fick jag inte riktigt det svar som jag ville ha när jag i telefon berättade om mina intensiva värkar som nu kom väldigt tät, var tredje, var fjärde minut. Jag fick först frågan om jag ville komma in, varpå jag svarade att det kunde väl inte jag veta om det var dags att åka in. Jag fick då svaret att hon skriver upp mig på listan och att jag var välkommen, men inte behöver ha så bråttom eftersom förstföderskor oftast tar väldigt lång tid på sig och att jag då skulle riskera att bli hemskickad. I min värld bettyde det att jag skulle ta det lugnt hemma istället för att ringa en taxi och åka in till förlossningen. Värkarna fortsatte och jag hade svårt att hantera värkarna, jag ringde min mamma, hon åkte från jobbet och körde in oss till förlossningen.
16.45 skrevs vi in på förlossningen. På förlossningen fick vi komma in i ett undersökningsrum och där konstaterades att jag redan var öppen 4 cm, vilket var skönt eftersom vi direkt fick reda på att vi inte skulle skickas hem, vilket var det som jag oroade mig för. Därefter låg jag kvar på britsen för att mäta ctg-kurvan (barnets hjärtljud och livmoderns aktivitet). Under tiden som ctg-kurvan mättes, fick jag alldeles för ont, smärtan var helt enkelt ohanterbar för mig där och då och paniken började komma. Tobbe fick springa efter en barnmorska för att ta bort "puckarna" på magen. Därefter blev vi inflyttade till ett förlossningsrum, där en annan barnmorska tog emot oss. Vid det här läget hade jag väldigt svårt att ta till mig vad barnmorskan sa och jag vet att jag tänkte "att jag aldrig mer kommer föda barn igen" och Tobbe har berättat att jag vid ett flertal tillfällen sagt "att jag inte vill vara med längre". Jag försökte vid ett par tillfällen att prova lustgas, men jag hade för ont för att kunna stå still och invänta lustgasens effekt, istället sprang jag på toaletten och blödningarna fortsatte. Efter att ha fått en väldigt kraftig blödning så hämtade Tobbe återigen en barnmorska. Därefter såg barnmorskan och Tobbe till att jag fick ligga på en brits och där låg jag sedan resten av förlossningen. Barnmorskan undersökte mig och nu var jag öppen 6-7 cm och därefter fick jag lustgas. Epidural beställdes, men narkosläkaren hade stora problem att sätta in bedövning på mig eftersom jag vid det här läget inte klarade att hantera smärtan och inte klarade att ligga still. Tobbe och barnmorskorna fick göra sitt bästa för att hålla fast mig samtidigt som narkosläkaren tillslut kunde göra sitt jobb. När epiduralen tillslut var på plats, så var jag helt öppen och det var dags för krystvärkarna. Öppningsfasen hade gått otroligt fort, på drygt två timmar så hade jag gått från 4 cm till helt öppen. Under krystningsfasen fortsatte jag att blunda och försökte krysta så mycket som jag kunde, men mina krystningar var väldigt svaga. Jag försökte krysta, men utan någon större effekt. Tobbe peppade, gav mig dricka och fanns vid min sida hela tiden medan barnmorskorna gjorde allt för att underlätta krystningsarbetet och provade en massa olika ställningar för att se om något skulle fungera bättre. Jag vet att jag vid ett tillfälle skrattade till, det var när en barnmorska skulle göra handduksgreppet med mig och en annan barnmorska sa att jag inte fick släppa handduken, för då skulle hon flyga in i väggen. Efter 58 minuters krystande var slutligen vår lilla tjej ute. Vår lilla Freja kom till oss den 2 april klockan 20.13.
Efter förlossningen släppte allt, jag minns hur glad jag var över att inte längre ha ont, hur chockerad jag var över att magen bara försvann och hur obeskrivligt lycklig jag var när jag äntligen fick träffa min efterlängtade dotter. I några minuter fick jag ha min älskade dotter på bröstet, innan hon fick ligga i pappas famn. Under tiden hade jag flera barnmorskor som tog hand om mig, jag hade förlorat en del blod. Så här i efterhand så är jag glad för att allt gick bra och att vi alla tre mådde bra efter förlossningen.
Efter två jobbiga nätter, så hade vi en väldigt bra natt, natten söndag till måndag. Vår lilla tjej lyckades sova i längre perioder och från 22 till 9 på morgonen ammades bara vår lilla tjej fyra gånger. Mycket bra för oss alla.
På dagen tog vi en barnvagnspromenad i regnvädret. Skönt med luft, men knappast det roligaste vädret, men Freja sov rätt bra trots allt. På eftermiddagen fick vi besök av Patrik och Ellinor. Trevligt.
Här hemma har vi det bra, vi njuter av att vara en familj och av att vara tillsammans. Det känns helt underbart att vara tillsammans och njuta av dagarna med vår lilla Freja. Just nu har Freja precis ätit och ligger i pappas knä och vilar.
I fredags träffade vi Christer och Sandra och Freja fick "träffa" sina kusiner. Freja låg i vagnen och sov, medan kusinerna tittade på henne i vagnen och därefter lekte i parken. En trevlig eftermiddag i aprilkylan. Senare på eftermiddagen kom även min fina vän Jessica förbi. En bra fredag.
På lördagen tog vi en barnvagnspromenad runt sjön och på eftermiddagen kom Frejas mormor och morfar förbi.
Natten till söndagen hade vår lilla tjej svårt att sova, så det blev en tuff natt med väldigt lite sömn. Natten innan hade lilltjejen ammat varannan timme, vilket innebar väldigt ryckig sömn, men natten till söndagen var ännu jobbigare.
På söndagen tog vi igen oss, det blev en lugn dag med mycket sömn och på eftermiddagen orkade vi oss ut på en promenad.
Idag blir vår lilla älskling 10 dagar, vilket känns fantastiskt. Just nu ligger hon i sin babykorg och sover medan det är dags för mig och Tobbe att äta frukost. Igår fick vi en del gjort här hemma, en barnförsäkring är tecknad, ansökan om föräldrapenning är inskickad och tid hos familjerätten är inbokad. Dessutom spenderar Tobbe mycket tid i köket och förser oss med väldigt god mat.
Idag hoppas jag på att vi tar en barnvagnspromenad och förhoppningsvis så möter vi upp min brors familj så att Freja får träffa sina fina kusiner Oscar och Sixten.
Vaknade för ett par timmar sedan, efter att ha ammat vår lilla tjej och fått henne att somna om bredvid pappa så passade jag på att smyga ut från sovrummet och lägga mig i soffan för att få lite tid för mig själv. Faktiskt väldigt skönt, kollade på finalen av Mästerkocken och nu ligger jag här och lyssnar på musik, men snart ska jag ta mig in i sovrummet och mysa med mina älsklingar så får vi se vad dagen bjuder på. Kanske en promenad till sjöarna?
Idag har vi förutom att amma och sova hunnit med ett besök från en sjuksköterska från bvc. Besöket var till stor del väldigt informativt, vi fick diverse broschyr samtidigt som vi fick information om bvc samt att Freja vägdes innan besökets slut. Freja väger nu 15 gram mindre än vad hon gjorde när hon föddes, vilket är en imponerande ökning medtanke på att man brukar räkna på att det tar upp till 14 dagar innan födelsevikten ska uppnås igen.
På dagen tog vi jungfruturen med barnvagnen runtomkring i kvarteret. Vilket kändes lyckat då var lilla tjej sov gott under hela promenaden och pappan stolt körde barnvagnen med vår lilla skatt.
På eftermiddagen fick vi även besök av Frejas morbror och moster. Väldigt trevligt, även fast vår lilla tjej sov sig igenom hela besöket.
För en vecka sedan, tisdagen den 2 april så föddes vår lilla dotter på Karolinska Universitetssjukhuset. Vår lilla dotter visades sig vara en "stor" liten tjej på 4345 gram och 53 cm lång. Frejas första dagar i livet spenderades på BB på KS, där vi omgående fick hjälp med amningen och det visade sig även att vår lilla tjej har en väldigt god aptit, så redan dag 3 så började vår lilla tjej att öka i vikt. Idag så har hon nästan gått upp hela födelsevikten och väger endast 15 gram mindre.
Idag är dagen som vi så länge tagit sikte på och som vi under en lång tid räknat ner till. 40 graviditetsveckor, tillika 280 dagar är passerade och från och med nu så vet vi att graviditeten kommer att gå över tiden och vi vet att vår lillis kommer att bli en apriltjej. Jag känner att en hel del händer i kroppen, men vi får helt enkelt vänta och se när lillis vill komma ut.
Hej! Jag heter Therese, är 30 år och lever med min älskade sambo Tobbe i Sthlm. Den 2 april 2013 föddes vår efterlängtade Freja och den 3 mars föddes vår fina Alfred.
