familjenfinis.blogg.se

Den 2:a mars var den lille beräknad, men eftersom ingeting hade hänt så träffade vi barnmorskan som planerat. Efter att ha pratat en liten stund så tog bm kontakt med specialist mödravården på KS och dagen efter fick jag en tid för induktion (ställningstagande för igångsättning). 

 

På eftermiddagen så gick jag och hämtade Freja från förskolan och vi den tiden så hade jag ont när jag gick och mycket sammandragningar. Eftermiddagen och kvällen fortskred och jag hade fortsatta sammandragningar som jag hoppades skulle göra någon nytta. Vid 20-tiden eller kanske lite tidigare så började jag förstå att jag hade värkar på gång. Jag och Tobbe tänkte försöka se en film, men eftersom värkarna blev lite tätare och började göra ondare så gick jag mest runt i lägenheten. Vid 21-tiden så bestämde jag mig för att börja klocka värkarna och vid det läget kom värkarna med 2-6 minuters mellanrum som varade mellan 30-75 sekunder. Jag hoppade ner i badet och Tobbe fick ordna med logistiken (barnvakt till Freja som låg och sov) och ringa förlossningen. Kontakten med förlossningen gick inte som vi hade önskat, först fick Tobbe till svar att ringa 5 minuter senare, när han ringde tillbaka igen fick han svaret att det var fullt på förlossningen och att de skulle höra sig för hur de såg ut på de andra sjukhusen. Yterliggare 5 minuter senare ringde de tillbaka och vi fick höra att det var fullt i hela Stockholm, men att det skulle fixa ett rum till oss och att vi var välkomna in. Vid 22-tiden kom mina föräldrar hit och jag och Tobbe tog en taxi till förlossningen. 

 

 

Klockan 22.20 blev vi inskrivna på förlossningen. Vi blev väl mottagna och placerades direkt i förlossningsrum, där CTG-kurvan och hjärtljud mättes. När vi kom in till förlossningen så hade jag två värkar på tio minuter och dessutom fick vi reda på att jag var öppen 3 cm. Jag berättade att jag hade ett önskemål och det var att hinna få smärtlindring i tid. Narkosläkare ringdes ner och jag skulle tro att jag fick en epidrual runt 23.30, dessförinnan så använde jag mig av lustgas. Med hjälp av epidrualen så uppfattade jag förlossningen som behaglig och smärtan var helt klart hanterbar, nackdelen var att värkarna blev glesare och som barnmorskan sa "på dem här värkarna föder man inga barn". Vid klockan 01.40 så var jag öppen 4-5 cm så då såg barnmorskan till att ta hål på fosterhinnorna med förhoppning om att värkarna skulle öka. Värkarna ökade något, men blev inte tätare än två på tio minuter. Från det läget så provade jag att ligga på sidan för att öka trycket nedåt. Strax efter 3 så var vi överens om att förlossningen gick lite för långsamt, jag var då öppen 6 cm och fick en påfyllning av epiduralen. En stund senare sattes värkstimulerande dropp och jag fortsatte att ligga på sidan och vid det här läget blev värkarna hemska och varken epiduralen eller lustgasen fungerade. Efter att ha legat med hemska värkar i en kvart kom barnmorskan tillbaka och jag fick då reda på att jag var helt öppen och att det nu var dags att föda bebisen. Klockan 03.35 startade krystvärkarna och klockan 03.42 den 3 mars föddes vår fantastiska Alfred. En perfekt liten kille på 3925 gram och 50 cm lång.